hejhallon

"Yesterday is history,
Tomorrow is the future,
But today is a gift,
That's why it's called the present."



Klockan är 22.34 och jag sitter på en utsliten brunguldig soffa med rosa/grönt mönster. Väggarna i den nya lägenheten är kal, men just nu gör det ingentin. Orkar inte riktigt bry mig, är trött efter det långa resan.
Igår klockan 8.00 bar det av till Arlanda där vi fick vänta till ungefär kvart i ett då planet gick till Heathrow i London. I London blev det ännu mera väntan, planet gick därifrån 18.10.
London-Islamabad resan gick bra i början, det var segt men jag höll mig vaken eftersom jag bara var tvungen att se "Kung Fu Panda". Jag tittade på hela filmen, man fick lite äcklig mat ibland.
Natten flöt på men så blev det väldigt turbolent mitt i, planet skakade och alla passagerare ombedes att ta på sig bältet.
Illa mådde jag och jag kunde inte sova, mannen framför mig (italienare) var tydligen väldigt känslig. Så fort jag fällde upp det rektangulära flygplansbordet var han bak med händerna för att se vad som trycktes mot hans rygg.
Efter 8 långa och för mig outhärdliga timmar landar planet och kaptenen berättar att det kommer bli uppåt 43 grader.
Vi plockar ner våra väskor och ställer oss i den hemskt långa kön för att ta oss ut ur planet. Ännu en lång väntan, men tillslut tar jag mina första steg ut i den fuktiga värmen. Redan klockan 7.00 (3.00 svensk tid) är det cirka 20 grader varmt. FANTASTISKT!
Karin mötte upp oss och vi fick åka med hennes ´driver´ till våran nya lägenhet. Vägen dit var mycket intressant. Åsnor längs vägkanterna, lastbilarna utsmyckade i guldiga och röda färger, ser ut ungefär som karneval vagnar eller liknande. Pakistanierna kör som galningar, tutar överallt och kör om på de allra smalaste vägarna. Efter några minuters åkande tornar de majestätiska bergen upp sig, man ser antydningar till en känd moskés torn. Karin berättar lite om moskén, om bilkörningen och allt! 
Människorna stirrar, kvinnobussarna är små, mycket små. De sitter möjligtvis 16 stycken kvinnor i burka hopp tryckta som fångar i en järnkontainer eller vad man ska kolla det. Man kör om samma kvinnobuss flera gånger, ju oftare man åker om varandra (som en kapplöpning) ju mer glor de. En annan bil eller ja, bil är det väl inte kanske en minibuss eller ja, en bil med flak och tak ovanför flaket  kör förbi. I bilens bakredel sitter en man iklädd militär kläder och med en k-pist eller liknande i högsta högg.
Vapen är en vanlig syn här i Pakistan, kring FN-klubben som vi besökte senare denna dag stog det åtminstonde 6 män med stora skjutvapen. Inte nog med att det är skjutvapen överallt, för att ta sig in på många ställen krävs också säkerhetskontroller. Självklart kollar de inte kvinnorna lika mycket som männen. 
Detta land är väldigt speciellt. Det upptäckte jag när vi skulle handla bröd på ett bageri. Jag stog och talade lite med Karin och sa att männen inte visste vad kösystem var. Då sa Karin att här så var det bara för en västerlänsk kvinna att be om hjälp, denne kvinna skulle få ungefär lika mycket uppmärksamhet som männen i detta land tilldelas. En västerlänning är mycket intressantare en urinvånarna. Enligt många. 
Första dagen förde med sig mycket nya intryck som kan vara svåra att förstå om inte varit här. Jag kan säga att om jag bara hade lyssnat på nyheterna eller läst tidningarna om Pakistan skulle jag tro att jag var i ett helt annat land! 

Förlåt om jag inte skrev så mycket eller bra idag, men det beror på att jag inte sovit på väldigt länge ;)! 


~Amanda Pålsson 6/8/08