hejhallon

En människas ögon, uttryck, kroppsspråk och talesätt berättar mycket om personen i fråga. Är man lyhörd och skicklig kan man lätt läsa en människas humör, känslor och även ta reda på människans identitet.

Genom att noga iaktta hur en människa beter sig i olika situationer kan man skriva en hel bok om den personen. Bekanta till människan skulle sedan känna igen denne, bara genom hur den beskrivs.

Idag är det inte många människor som tar sig tid att stanna upp och iaktta människorna omkring sig, men en mycket god vän till mig var precis en sådan person. En person som alltid stannade upp och iakttog, stannade och såg. Såg saker som andra aldrig skulle lägga märke till.

Cassandra Flameton hette hon, och en varm sommardag när vi satt i min lilla trädgård, på baksidan av min lilla stuga med röda väggar och vita knutar, på två svarta järnstolar med varsitt glas kall citronlemonad på det svarta blänkande bordet bestämde hon sig för att berätta sitt livs historia för mig. Jag själv är en person som alltid har pennan och blocket med mig vart jag än går och medans hon berättade sin underbara, mystiska och förskräckligt hemska historia antecknade jag allting. Det är nu Cassandras historia ni kommer att få bevittna, ni kommer att få vara lyhörda och lyssna på historien om denna otroligt starka, speciella och intressanta människan med ett mycket mörkt men ändå fascinerande liv.   

Regnet smattrar mot fönsterbrädet, hon tar en klunk av det varma kaffet och tittar sedan ut genom det regnfläckade fönstret. Nedanför på gatan springer människor undan regnet, liksom de försöker fly. Cassandra studerar en lång man med en brun hatt med brätte som står i porten till lägenheten mittemot. Han ser mycket sur ut och har ett mycket trumpet ansiktsuttryck, precis en sådan person som kan tänkas klaga på allting på ICA eller bara gå runt på stan och muttra eftersom "Dagens ungdom förstör samhället". Mannen på andra sidan gatan börjar gå i rask takt emot en annan trappuppgång, hans steg berättar att han är arg, troligtvis eftersom det inte slutar regna. Efter ett tag slutar hon följa mannen med blicken och tittar ner i sin kopp med det nu ljumna svarta kaffet. 

Hon slår på radion för att lyssna på morgonnyheterna.
"Claes Olofson hittades idag död i Södermalmsområdet. Polisen säger att mannen är i 40 årsåldern och att han mördats med en stor köttkniv. Köttkniven ska tydligen mördaren sakta skurit av hans hals med."

Hon sänker ner radion och sänker sig ner i sina vanliga tankar efter nyheterna. "Ännu en mördad person. Dagligen mördas det människor och poliserna letar förgäves efter mördaren. De har inte insett att vem som helst kan mörda en person och komma undan med det. Eller, ja de flesta hamnar ju i fängelse efter några dagar. Att man inte planerar sitt mord mycket mer innan man genomför det, varför iakttar man inte offret innan man mördar denne, varför iakttar man inte polisernas arbete för att göra allting bättre, se dess misstag? Nej usch!" hon vänder bort huvudet och tittar ut. Hon skäms, hon skäms för att hon har så hemska tankar, tankar om att göra det perfekta mordet. "Men jobbar man med att hjälpa folk, att tänka djupare än man borde och att läsa människor utan att de berättar vem eller vilka de är, så får man nog hemska och konstiga tankar. Tankar som ingen vanlig människa borde få.  Men hon är ju en vanlig människa precis som alla andra? Eller? Är man inte det när man är psykiatrer? Är man annorlunda då, annorlunda för att man arbetar med folk som har psykade tankar, människor som funderar på att mörda? Oj, nej det är klart man inte är. Hon kan väl inte bli en psykopat bara för att hon har pratat i några minuter med mördare eller psykiskt sjuka människor. Nej hon är såklart inte psykiskt sjuk. Hon är en vanlig människa med lite livlig fantasi." En av de vanliga diskussionerna med sig själv hade börjat ta form i hjärnan.


Amanda Pålsson 3/8 - 08
 

Inom loppet av 34 timmar kommer jag iaktta och studera ett helt nytt folks levnadssätt. Jag kommer granska dess kultur från min blivande takterass, granska deras dag på stan. Studera deras vardagliga liv. 
Om ungefär 34 timmar sitter jag i ett annat land, ett land där jag kommer att bo en tid fram över, bo i en lägenhet som jag tillslut kommer att kalla mitt hem. 
Jag ska vara med om ett äventyr. Jag ska lära känna ett helt nytt folkslag, jag ska granska människor precis som Cassandra gjorde i berättelsen ovanför. Ja, jag är fullt medveten om att vi har muslimer i Sverige, jag är fullt medveten av att vissa av dem också är extremt religiösa, men det bli ändå en helt ny folkgrupp. En folkgrupp där nästan alla är muslimer, där ett fåtal är kristna och i Sverige som kristendomen är dominant. 
Att det kan skilja så, från krisna och muslimer tillexempel. De flesta svenskar är infödda krisna, men det är inte många som tror, inte många som bryr sig eller går till kyrkan. Men om du är född i ett muslimskt land så har helt plötsligt religionen en otroligt stor del av ditt liv. Alla i familjen följer med till moskén, familjen ber x antal gånger till Allah. 
Svenska arvet, det kristna arvet försvinner sakta men säkert ifrån Sverige, medans jag ska åka till ett land med Allah som huvudpunkt. Ett land som bevarat sin tro i alla dessa år. Ett land som är mycket speciellt. 

Om några dagar eller så kommer ni nog få höra hur det är för en svensk ateist upplever ett sådant otroligt muslimskt land.