Sjukdom drabbar alla...
Själv åkte man hem från skolan i onsdags med 39.2 graders feber. Min kroppstemperatur var alltså dryga lufttemperaturen. Hur ofta tror man att man ska hålla på att frysa ihjäl i cirka 40 grader?
I alla fall blev man tvingad till sjuksystern eftersom huvudet höll på att explodera och hela magen ville ändra position. Sjuksystern tog tempern och sa att jag hade feber, ringa mamma och efter 20 minuter så är Saleem där.
Resan hem tar otroligt lång tid enligt mig, mycket längre än vanligt, men tillslut är jag äntligen hemma och lägger mig i min säng.
Mamma kommer hem och vi kollar min temperatur igen, 39.5.
39.5 är jobbigt även i Sverige, men här är det som att koka bort. Det är fruktansvärt hemskt, har man på fläkten fryser man ihjäl, har man den inte på så svettas man ihjäl.
Onsdagen och torsdagen var outhärdliga! Men yes, nu är det fredag, jag är inte riktigt frisk men om man jämför med dagarna innan så mår jag som en prins!
Nu har det, varannan dag ungefär, varit väldigt konstigt väder på kvällar/nätter. Himlen blinkar precis som om det är någon som tar kort i mörkret. Åskan dånar som om hela Islamabad sprängs.
Regnet piskar markens grus utan barmhertighet och vinden sliter i trädens magnefika lövklädda grenar.
Flera träd slets till marken under tisdagens (tisnattens) storm, stora träd med djupa rötter, träd med en höjd på 10-12 meter.
September, jag är van vid varmare kläder, regn, rusk, kyla. Här kan man gå i shorts och t-shirt. Självklart är det inte alls lika varmt som när man kom, men om man tänker tillbaka på en september dag i Sverige är värmen här otrolig.
Ibland när man sitter på skolan, eller vid FN-poolen en helgdag brukar jag och Filip verkligen komma på att det är september. Det är väldigt skrattretande eftersom vi då ligger vid en pool, svettas och planerat att KYLA av oss i det ljumna vattnet. Medans ni hemma sitter inomhus kanske framför tv:n, eller är ute, men har på er jackor, långa byxor, bär på ett paraply eller bara regnjacka.
Kontraster. Det kan man lugnt säga. En septemberdag i värmen, en septemberdag i kylan.
~Amanda Pålsson 20/09/08
Earthquake.
Ungefär en vecka sedan.
Jag sitter i min säng med datorn framför mig, mobilen på sidan av mig och kameran näst intill.
Jag sitter och chattar på msn med några av mina vänner från skolan.
Helt plötsligt. Utan förvarning. Min säng skakar?
Jag blir otroligt förvånad och skriver genast till mina kompisar i den dubbelkonversation vi var i "My bed's shakin? x)". De läser mitt meddelande och det svaret jag får av den ena är "Mohammad said the same thing just now".
Bara några sekunder skakar sängen igen. Lite längre denna gång.
"EARTHQUAKE" det var vad Zahir skrev.
Jaha, det hade varit en minimal jordbävning i Islamabad. En jorbävning som man bara kände av i vissa sektioner.
Jag var hemma själv och mamma och Mathilda var i affären. Affären ligger inte så lång här ifrån, men de hade inte märkt av någonting. Men både jag och Mohammad hade varit med om att sängen skakade.
Resten av dagen var otroligt lugn, inget mer skedde och jag åkte hem till en vän. Där pratade vi lite om jordbävningen, men ingen brydde sig så jätte mycket eftersom det var en så otroligt liten en.
Resten av veckan flöt på som vanligt. Skola, läxor, träning. Samma visa varje dag.
Helgen har varit lugn. Inget speciellt har hänt, bara att det går rykten om att det ska bombas på Hot Spot. Yes, så det blir att inte åka dit (y'
Annars tror jag att Islamabad är tryggt. Livet leker och skolan börjar imorrn. Läxor, läxor, läxor....
~Amanda Pålsson 15/9/08
I'm sorry for the late reply
Förlåt att jag inte uppdaterat bloggen på länge, men dagarna går fort när det mesta består av skola och läxor.
Gårdagen var väldigt interessant.
Den började som vanligt, upp tidigt äta frukost, ut till bilen och sedan vidare för att hämta Filip och sen till skolan.
Det var lite kyligare ute, men det håller ju faktiskt på att bli höst.
Skoldagen rullar på och vädret blir varmare.
Jag sitter på Algebra lektionen och så vänder sig Nima om och ber mig kolla ut. Svart, eller kanske inte svart. Det ser ut som en kall vinterdag hemma i Sverige, en dag när det är mörkt redan vid tre och man ska ta sig hem.
Lektionen förtsätter, efter ett tag är det en annan person som påpekar att det är så mörkt ute. Alla tittar ut och nu har det blivit ännu mörkare. Läraren säger att det troligtvis är ett stort moln som täcker himlen.
Lektionen slutar och alla rusar ut för att se. Det är mörkt och lite små kyligt. Det känns som i en film när zombierna ska attackera skolan. Alla står under taken och stirrar upp mot himlen som blinkar av blixtrar som börjat komma.
Det börjar blåsa upp och regna. I fem minuter står alla bara där, tittar upp mot himlen och pratar med varandra om det hela.
Nästa lektion är engelska10, vi har en ganska liten klass eftersom vi bara är fem personer. Början av lektionen dedikerar vi elever till att prata om vädret. Vi tittar ut genom fönstret, skrattar och pratar om zombier.
Strömmen gick. Det blev alldeles svart i hela skolan, vi fortsatte och prata och tillsammans skapade vi en skräckfilms scene.
Efter ungefär två eller tre timmar var ovädret över. Dagen fortsatte att vara lite kylig men det var skönt, det kändes som man var i Sverige en sommar dag, runt 20 grader efter ett stilla regn.
Tråkigt blev det sen, med fler lektioner och läxinlämningar.
Killarna spelade volleyball mot lärarna och det fick man ju såklart inte missa, självklart vann de... eller ja, så självklart var det ju inte. De höll nämligen på att förlora.
Lugn kväll trodde jag att jag skulle få, men nej, Zahir kommer och hämtar mig. Vi skulle leta efter Ben & Jerry's men det var slut. Efter det blev det hem till Chris och även Susy och Rozmun kom.
Vi drog till Hot Spot för lite glass.
Jaha, det var min fredag det ! 
~ Amanda Pålsson 7/9/08
